”En gång i Sverige”

För ett ganska bra tag sedan, vid tiden för den senaste bokrean, fick jag lite tid över för ett besök i min favoritbokaffär Hedengrens på Stureplan i Stockholm. Om du råkar befinna dig i närheten och aldrig varit där kan jag rekommendera ett besök. Det är definitivt inte Stockholms största bokaffär men de har nästan bara riktigt bra böcker. Även deras bokrea skulle visa sig vara något utöver det vanliga med böcker man inte hittar i andra bokaffärer.

Det var bland reaböckerna jag kom över Hans Hammarskiöld och Kerstin Frieds En gång i Sverige. En oerhört vacker bok som i ord och bild berättar om den tid som flytt. Den tid som ”flydde” för närmare bestämt 80 eller 90 år sedan. En gång i Sverige är en slags krönika över det gamla Sverige som fanns innan 1900-talet slog igenom på allvar. Läsaren/betraktaren tas med på en resa från landsbygd till stad och får besöka såväl fattig som rik. Det är en vacker bok, men den är inte skönmålande.

En gång i Sverige är en bok att bläddra i, att med jämna mellanrum återvända till för att försöka ”minnas” hur livet såg ut i Sverige för det som, sett ur ett större historiskt perspektiv, egentligen bara var en liten stund sedan. Närmare en tidsresa en detta kan man inte komma.

Bilder ur En gång i Sverige (ISBN 91-7988-240-4):

Var vänlig kopiera inte de här bilderna. Jag ber författare och fotografer om ursäkt för eventuella uphovsrättsbrott. Syftet med att visa de här bilderna är inte att sprida dem utan att inspirera till inköp av originalet!

Andra bloggar om: släktforskning, historia, gamla foton, recensioner, folklivsforskning

Jag (hjärta) Disgen

Ni vet det där man brukar säga om att man inte uppskattar det man har förrän det är borta. Det är faktiskt helst sant. Då jag för några dagar sedan i en häftig datorstädiver (svenskan är fantastisk!) lyckats avinstallera Disgen från min dator utan att veta exakt var jag lagt installationsskivan fick jag all anledning att tänka över mitt och Disgens förhållande. Det är nämligen så att jag faktiskt på sistone gått och funderat på att inleda ett förhållande med något annat program. Jag hade inte bestämt mig för vilket men jag var på jakt efter något ”flashigare” och modernare. Disgen och jag hade hängt ihop i ett par år och nyhetens behag var sedan länge över. Jag hade börjat tröttna på att man inte kan redigera källornas trädstruktur i efterhand, den där krångliga (och ganska fula) kartfunktionen och att html-mallarna var så förbannat grälla. En del av de andra programmen verkade ju så himla kul. Visst de erbjöd kanske inte så mycket nytt men de var ju någonting annat åtminstone.

Att ett par års forskning skulle ha gått förlorad var inte något jag var överdrivet orolig för. Dels hade jag en par veckor gammal GEDCOM-export på datorn tillsammans med en bara några dagar gammal HTML-dito men alla vet att varje modernt släktforskarprogram sparar en väldig massa saker som går förlorade vid konvertering till GEDCOM. Tack och lov hade jag även en regelrätt back-up från i januari sparad på datorn. Det skulle alltså gå att läsa in allt igen om jag bara kunde hitta den där förbannade installationsskivan. För det ville jag väl? Eller? Helt plötsligt framstod Disgens goda sidor i ett helt nytt ljus. Ett antal tankar hann rusa genom skallen: ”Åh herregud! Alla källkopplingar direkt till Genline!”, ”Direktsökningen i Disbyt!”, ”De tusen och en olika utskriftsmöjligheterna” ”Kom tillbaka Disgen! Allt är förlåtet.”

Mycket riktigt. Skivan hade jag förstås kvar och tio minuter senare hade jag installerat både den och uppdateringen till Disgen 8.1b. Jag läste in den back-up jag gjorde i januari och drog en djup suck av lättnad när alla anorna lydigt rättade in sig i släktträdet. Förlåt Disgen. Jag ska inte tvivla igen.

Är Disgen bättre än andra populära program som Holger och Min Släkt? Jag har faktiskt ingen aning. Jag har aldrig använt dem. Kanske är gräset grönare på andra sidan. Hur det än ligger till med den saken har jag insett att jag är nöjd med mitt eget gräs. Det är precis som jag vill ha det!

Andra bloggar om: Disgen, släktforskning, datorprogram

Släktforskning och genetik del 1 – mtDNA

Med tanke på att allt fler företag inriktade på genetiska släktskapstester, ibland uttryckligen med släktforskaren i fokus, dyker upp på marknaden (främst i USA) kan det finnas anledning att reda ut begreppen. Eftersom det är relevant för ämnet kan jag nämna att jag har en civilingenjörsexamen i bioteknik och att jag tidigare jobbat i tre år med genetisk grundforskning. Det innebär inte att jag kan allt inom området men jag kan mer än den genomsnittlige lekmannen och hoppas kunna hjälpa till att kasta ljus över mycket av det som kan verka krångligt. Om du har frågor som rör genetik och släktforskning, tveka inte att höra av dig genom att lämna en kommentar, så att andra kan ta del av diskussionen, eller genom att maila mig. Adressen får du genom att klicka på mitt namn högst upp intill varje inlägg.

Detta första inlägg kommer att handla allmänt om människans arvsmassa med tyngdpunkten på mtDNA (utläses mitokondrie-DNA). mtDNA hör nämligen, tillsammans med Y-kromosomens DNA, till den del av genomet – den samlade arvsmassan – som alla företag testar. Y-kromosomens DNA kommer jag att behandla i nästa del i serien som kommer att avslutas med en genomgång av det s.k. autosomala DNAt och en titt på vilka tester som finns på marknaden.

Vad är en hembygd?

Varje midsommar beger jag mig till Sjugare by i Leksand för majstångsresning. När jag tittar ut över festplatsen kan jag nästan se för mitt inre hur min numera 26-årige bror tultar runt i gräset och hur farfar spelar dragspel. Jag minns hur farmor brukade sitta bredvid mig på bänken och hur stolt jag var över våra, nästan likadana, leksandsdräkter. Farmor och farfar är numera borta, liksom större delen av den orkester som spelade när jag var liten. Tack och lov finns det nya spelmän och traditionerna fortsätter. Kvar finns även leksandsdräkten som jag stolt bär denna enda gång på året. Vid få tillfällen och på få platser är känslan av hembygd så påtaglig.

Nybörjartips #2: På arkivet

Nu tyckte kanske en och annan att jag var lite elak när jag skrev Nybörjartips #1 och inte ens lyckades komma så långt som till vilka källor man ska använda. Det kan tyckas självklart att man ska konsultera ”levande källor” innan man börjar och att man måste veta en del om den person man utgår ifrån. Och, visst, det är självklart. Samtidigt tycker jag att det är ett steg man har en tendens att ta lite lätt på och att det förtjänade en egen rubrik. Där har ni förklaringen till det!

Innan jag går vidare till hur det går till på arkivet vill jag vända mig till den som läser det här och ställer sig frågan ”Men kan man inte släktforska på Internet nuförtiden?” Det korta svaret på den frågan är ett ”nja”. Själv forskar jag faktiskt mest hemma vid datorn med Genline, något som oftast går alldeles utmärkt. Jag tycker Genline är en fantastisk tjänst och för den som dragits så pass långt ner i släktforskarträsket att nyfikenheten vuxit till en ganska omfattande hobby rekommenderar jag ett årsabonnemang. Det kostar en hel del men priset är överkomligt och väl värt pengarna för den som använder tjänsten ofta. Även SVAR (Svensk Arkivinformation) som är en enhet inom Riksarkivet har en hel del digitala tjänster som jag inte är fullt lika imponerad av hittills, men utbudet fylls på i stadig takt. Just nu är det för övrigt fritt fram att forska i generalmönsterrullorna gratis eftersom SVAR firar ”tio miljoner inskannade bilder”. Erbjudandet gäller fram till och med juli. Jag kommer att få anledning att återkomma till de digitala släktforskartjänster som finns och även ta upp den ”konfliktsituation” som råder mellan Genline och SVAR. Men nog om det. Det jag egentligen vill säga är att de digitala resurser som finns visserligen är mycket bra men att ingen släktforskare i nuläget kan göra sig helt oberoende av fysiska arkivinstitutioner som landsarkiven och Riksarkivet. Det gäller särskilt den som precis ska börja släktforska och är på jakt efter personer och händelser som ligger relativt nära oss i tiden (Genline har bara heltäckande material fram till ca 1870-80) och den som hållit på ett tag och vill gå över till källor som ligger utanför dem som omfattas av kyrkoarkiven.

Tipsa om bloggar och annat!

Okej, det räckte alltså med att göra lite reklam för sig själv på Anbytarforum för att antalet besökare skulle öka med några hundra procent. Jag är mycket glatt överraskad över detta och inspirerad att fortsätta blogga. Eftersom bloggandet är relativt nytt och bloggande om just släktforskning är ännu nyare tänkte jag göra en lite inventering av vilka bloggar som finns och redovisa resultatet här på sidan i ett kommande inlägg. Till detta behöver jag förstås andras hjälp. Om du vill tipsa om något eller har en egen blogg, fyll i rutan nedan och tryck på ”Submit form”. Jag vill gärna länka till andra sidor och hoppas att vi kan hjälpa varandra att göra släktforskningen mer synlig i ”blogosfären”, så länka gärna till mig så länkar jag till dig.

Jag önskar alla en fantastisk midsommar! Glöm inte att fylla i formuläret nu.

_________________________________________________

Uppdatering: Okej, WordPress gillar visst inte att man lägger in formulär… Ni får helt enkelt lämna vanliga kommentarer istället!

Andra bloggar om: släktforskning

Antavla och kort om Sveriges Dödbok 1947-2006

Kort inlägg: Jag ville bara passa på att återigen påminna om att Sveriges Dödbok 4 kommit ut. Jag nämde detta i mitt senaste inlägg men det blev bara kort och parentetiskt. Speciellt mycket mer ingående blir det knappast här men jag tyckte att denna nyhet behövde ett extra omnämnande. Dessvärre lär det ta ett tag innan skivan når biblioteken men jag gissar att alla forskarsalar och släktforskarföreningar kommer att kasta sig över den. Det ska nog mycket till innan jag faktiskt köper skivan själv. Vad är det då som finns på skivan? Enligt nättidningen Rötter är följande nytt:

Jämfört med den tidigare versionen är version 4 kompletterad med de över 350.000 avlidna under 1950- och 60-talen som saknade namn, adresser och födelseförsamling. Dessutom är de resterande 85.000 avlidna under åren 1947-49 inmatade. Den förra versionen var bara färdig till 60 procent för den tiden. Och därutöver finns alla de 275.000 som avlidit åren 2004-2006 med.”

Så var det med det! En annan sak jag ville nämna är att den som vill gärna får ladda ner min antavlemall (proband + sex generationer bakåt). Den finns både som Powerpoint-fil för redigering på egen dator och som .pdf för utskrift i A3-format. Det går självklart att på egen hand krympa båda dessa till A4 men då blir det väldigt smått. Här hittar du filerna.

Nybörjartips #1: Hur börjar man och var?

Efter en fantastisk start på sommaren har vi nu haft några dagar med lite sämre väder. För de som tagit ut en tidig semester passar det utmärkt att ägna en del av tiden åt att ta itu med släktforskningen. Själv har jag alltid varit något av en periodare, vilket dessvärre hittills även märkts på den här bloggen som uppdaterats högst sporadiskt. Jag kan ägna flera timmar om dagen åt forskningen i ett par veckor för att sedan inte peta i det på en månad. Nu börjar dock inspirationen, för såväl släktforskningen som bloggandet, att återvända och jag tänkte därför försöka inspirera fler att släktforska med en mycket kort och konkret instruktion om hur och var man börjar. Om någon veteran på området passerar den här sidan och har fler tips att komma med tas det självklart tacksamt emot! Okej, då sätter vi igång!

Släktsagan numera på WordPress!

Nej, något vidare inlägg blir inte detta. Den senaste månaden har verkligheten trängt sig på i form av en hel del jobb men nu när sommaren är här kommer det att blir mer tid över för bloggandet. Bloggar om släktforskning är något som efterfrågas och själv tycker jag att det är roligt att kunna dela med mig av det som jag har fått uppleva genom släktforskningen. Den här bloggen har inte somnat in för gott utan tar sig bara en tupplur.

Anledningen till att jag skriver det här inlägget är för att meddela att bloggen alltså flyttats till WordPress från Blogger. Inget ont om Blogger men jag gillar funktionen i WordPress som gör att man kan lägga till sidor om sådant som inte strikt passar i bloggformat (se exempelvis flikarna ovan). Den gamla sajten kommer att finnas kvar ett tag med hänvisningar hit.

Under helgen kommer bloggandet att återupptas och jag har många ämnen planerade inför sommaren och hösten, bl a följande:

• Ingen vill väl vara ”menlös”? – om gamla ord och namn
• Tankar om källkritik
• Brännvinsbord à la 1860 – en gammal kokbok berättar
• Nybörjartips #1: Hur börjar man och var?
• Nybörjartips #2: De viktigaste källorna
• Moderspassion – en gåtfull sjukdom
• Släktforskarnas hus – ett återbesök
• Släpp släkten lös – på Internet!
• Genetik och genealogi – en snabb genomgång
• Tankar om tal – om släktforskning, siffror och sannolikheter
• Bokrecension: Svenska knektar
• Bokrecension: En gång i Sverige

Vi ses igen till helgen!

Dubbel tidsresa med "Hembygdsforska! Steg för steg"

Till den tappra skara läsare som tog mig på orden när jag lovade att snabbt återkomma med nästa inlägg, får jag be om ursäkt. En resa till New York (mycket trevlig!) och en jobbdeadline (mindre trevlig) kom emellan. I och med detta hoppas jag dock vara på banan igen! Nu till ämnet: Som nöjd ägare till såväl Släktforska, steg för steg som Släktforska vidare, båda av Per Clemensson och Kjell Andersson, har jag under en tid varit på jakt efter Hembygdsforska! Steg för steg (ja, utropstecknet sitter där det ska…) av samma författarpar. Detta har inte visat sig vara helt lätt då boken inte längre säljs i handeln och efterfrågan är stor på andrahandsmarknaden. Den finns på många bibliotek men är ofta utlånad. När jag så kom över ett lånat exemplar på biblioteket var min lycka gjord. Boken är i folieformat och har mer än 300 sidor vilket säger en hel del om innehållets omfattning och jag var såld redan innan jag slagit upp pärmarna.

Ett bra länktips och lite tankar om egna hemsidor

Jag ville bara passa på att tipsa om en den ”sökmotor” för släktforskningsdata som finns på sidan Skånsk Släktforskning (ScanGen). Säkert känner många redan till den här funktionen men många gör det inte. Själv fick jag reda på att den existerade först för några veckor sedan via länktips på andra sidor.Sökmotorn, som du hittar här, söker bl a igenom hemsidor gjorda med Disgen (version 8.0 och senare) och Min Släkt. Den söker också igenom släktträden på Genvägar samt i Disbyt och Soldatregistrets databaser. Om någon annan lagt ut något på nätet som rör personen du söker hittar du sannolikt den personen här. Hur bra som helst! För dig som släktforskar i Skåne finns även väldigt mycket annat smått och gott på sidan.

Kyrkbok – ett fantastiskt verktyg som håller koll på källorna

Det finns ingen brist på dataprogram att välja mellan för den som vill hålla reda på släktforskningen. För att ett sådant förr eller senare behövs råder det inget tvivel om. Till en början går det bra att sköta allt manuellt men med tanke på att antalet anor fördubblas för varje generation blir det snabbt rörigt; särskilt om man vill hålla koll på anornas syskon eller andra släktingar som dyker upp i arkiven.När min forskning började anta otympliga proportioner, efter en veckolång vistelse vid Släktforskarnas Hus i Leksand för fem år sedan, gjorde jag till att börja med en snabbsökning på Internet av vilka resurser som fanns att ladda ner gratis. På så sätt hittade jag en gratisversion av GenoPro – ett ganska oinspirerande verktyg som dock tjänade mig väl under ett par år. Nuförtiden (utvecklingen sker snabbt på nätet…) finns andra, betydligt bättre alternativ för den som för första gången ska mata in sina uppgifter. Jag kommer att få anledning att återkomma till de här alternativen senare. Själv gick jag för snart två år sedan över till Disgen i samband med att jag gick med i DIS (Datorn i släktforskningen). Jag är, i det stora hela, väldigt nöjd med Disgen som tillsammans med programmen Holger och Min Släkt utgör de tre stora släktforskningsprogrammen i Sverige (rätta mig någon om jag har fel). Det finns dock ett område där jag tycker att traditionella program känns otillräckliga, nämligen i själva källhanteringen. Alltså bestämde jag mig för att ladda ner demo-versionen av programmet Kyrkbok.

"Tror man att man ska hitta en kändis eller?"

Det här får bli mitt sista inlägg om släktforskningens myter. I och med detta känner jag nämligen att jag täckt in de tre stora. Säkert finns det betydligt fler. Från och med nästa gång kommer jag att börja titta mer på metodologi och försöka göra en rejäl inventering av de dataprogram och hemsidor som finns. Någon direkt ordning kommer däremot inte att finnas hädanefter. Jag skriver om det jag känner för, som det kommer. Om man är ute efter något speciellt inlägg längre fram är det bara att leta bland kategorierna i högerspalten. Ännu så länge finns det ett fullt hanterligt antal inlägg (milt uttryckt) men om jag fortsätter i det tempo jag har tänkt kommer det snart att se annorlunda ut. Det finns nämligen väldigt mycket att skriva om!Den tredje myten jag tänkte ta upp är den om att det varje släktforskare helst av allt vill är att bevisa sitt släktskap men någon historisk eller nu levande storhet. Vi lever i en tid då kändisskap är stort och viktigt. Att synas är att finnas. Om man nu inte själv är berömd är det kanske ett bra substitut att vara släkt med en kändis. Och det är ju självklart kul att kunna säga att man är släkt med en välkänd person! Likaså är det förstås jätteroligt att stöta på en känd ana eller, som i mitt fall, en ana som åtminstone vid upprepade tillfällen träffat kända historiska personer*.

Beroende på hur snävt vi definerar begreppet släktskap är säkert de flesta på något sätt släkt med en eller annan kändis. Om man tycker det är kul finns det naturligtvis inget fel i det. Det jag vänder mig emot är bilden av att själva kändisletandet skulle vara en av huvudanledningarna till att man släktforskar. Jag tror säkert att intresset för att släktforska för många har börjat med någon mer eller mindre välgrundad historia i släkten om att det skulle finnas ett koppling till en viss person. Det är klart att det väcker en nyfikenhet att ta reda på hur det verkligen ligger till och det kan vara en jättebra anledning att börja forska.

"Måste man inte vara lite egenkär som släktforskare?"

Okej, jag erkänner. Den här frågan har jag aldrig hört någon ställa rakt ut. Man kan däremot ibland tycka att den känns underförstådd och jag har dessutom funderat kring den en del på egen hand. Släktforskning är ju något så pass osvenskt som en hobby som utgår från en själv. Ingen Jante här inte…För visst verkar man viktig på den prydligt handskrivna antavlan. Man ser rentav ut som något av skapelsen krona (eller rot, beroende på hur tavlan är ritad). Men det är klart, skulle man ta med samtliga anors nu levande ättlingar skulle man nästan behöva avsätta en hel vägg för att ens ha plats att skriva. (Man skulle å andra sidan även kunna ställa till med ett hejdundrande släktkalas – även om alla inbjudna naturligtvis inte skulle vara släkt med varandra.)

För egen del har det varit så att de första fyra-fem kartlagda generationerna verkligen känts som något av ett privat familjeprojekt. De består av människor som jag själv glatts åt att få lära känna, så långt det är möjligt, och som jag gärna berättar om för den närmaste familjen men knappast någon annan. Men när man kommer längre bakåt händer något. Det prydliga släktträdet blir gradvis till ett myller av människor som tillsammans täcker in stora delar av en bygd och dessutom ofta är släkt med varandra (vilket knappast gör antavlan snyggare). Släktens historia blir nästan synonym med bygdens historia. Bygdens historia är i sin tur en del av den nedtecknade, offentliga historien. Allt detta skapar en känsla av sammanhang i vad som annars är en tid av rotlöshet för många människor. Det påpekas ofta att hela världens befolkning är medlemmar av en och samma familj. Genom släktforskningen blir det tydligt.

"Är det inte bara pensionärer som släktforskar?"

I mitt första inlägg nämnde jag att jag inledningvis skulle ägna mig åt att avliva myter. Vad kan då kännas mer rätt än att börja med den största av dem alla? Det där med åldern…Många myter bygger på en föreställning som inte nödvändigtvis är helt igenom felaktig utan bara övergeneraliserad. Till den kategorin hör myten om den åldersstigna släktforskaren. Jag skulle ljuga om jag påstod annat än att om man jämförde gruppen släktforskare med gruppen vuxna svenskar i allmänhet skulle finna att den förras genomsnittsålder var märkbart högre. Det lustiga är att jag, när jag själv började släktforska vid 23 år ålder, var ganska omedveten om detta faktum. När jag gick min nybörjarkurs i släktforskning hade jag ingen aning om att jag skulle vara markant yngre än de andra i gruppen. Nästan alla var över 55-60 år med undantag för jag själv och ett par personer i 35- till 40-årsåldern.

Varför en blogg om släktforskning?

Det talas sällan särskilt högt om släkt- och hembygdsforskningen i Sverige. Detta trots att det är en mycket populär hobby som engagerar väldigt många människor i alla åldrar (ja, faktiskt). Anledningarna till släktforskningens låga profil är flera. Till att börja med sker själva forskningen företrädesvis i skymundan på någon av Sveriges otaliga arkivinstitutioner eller, i ökande utsträckning, hemma vid datorn och är därmed inte särskilt synlig för dem som inte släktforskar eller känner någon som släktforskar. En annan anledning är säkert att forskningen inte anses ha särskilt stort allmänintresse, något som kanske gäller den renodlade släktforskningen i större utsträckning än den lite bredare hembygdsforskningen. Slutligen har släktforskningen som hobby en relativt hög töntfaktor. Det är helt enkelt inte speciellt ”coolt” att släktforska.Ett av mina mål med den här bloggen är att dra fram släkt- och hembygdsforskningen i ljuset, motbevisa de fördomar som finns och berätta om en otroligt spännande hobby som betyder oerhört mycket för mig och många andra. Släktforskning är kul, intressant och relevant! Jag ser gärna också att den här bloggen blir något av ett bollplank för diskussion och utbyte av idéer. Jag delar själv gärna med mig av den kunskap jag samlat på mig under åren och den nyfikne nybörjaren är välkommen med frågor. Jag kan säkerligen inte svara på allt men jag ska göra mitt bästa!