Feeds:
Inlägg
Kommentarer

För ett ganska bra tag sedan, vid tiden för den senaste bokrean, fick jag lite tid över för ett besök i min favoritbokaffär Hedengrens på Stureplan i Stockholm. Om du råkar befinna dig i närheten och aldrig varit där kan jag rekommendera ett besök. Det är definitivt inte Stockholms största bokaffär men de har nästan bara riktigt bra böcker. Även deras bokrea skulle visa sig vara något utöver det vanliga med böcker man inte hittar i andra bokaffärer.

Det var bland reaböckerna jag kom över Hans Hammarskiöld och Kerstin Frieds En gång i Sverige. En oerhört vacker bok som i ord och bild berättar om den tid som flytt. Den tid som ”flydde” för närmare bestämt 80 eller 90 år sedan. En gång i Sverige är en slags krönika över det gamla Sverige som fanns innan 1900-talet slog igenom på allvar. Läsaren/betraktaren tas med på en resa från landsbygd till stad och får besöka såväl fattig som rik. Det är en vacker bok, men den är inte skönmålande.

En gång i Sverige är en bok att bläddra i, att med jämna mellanrum återvända till för att försöka ”minnas” hur livet såg ut i Sverige för det som, sett ur ett större historiskt perspektiv, egentligen bara var en liten stund sedan. Närmare en tidsresa en detta kan man inte komma.

Bilder ur En gång i Sverige (ISBN 91-7988-240-4):

engis-001.jpgengis-002.jpgengis-003.jpgengis-004.jpg

Var vänlig kopiera inte de här bilderna. Jag ber författare och fotografer om ursäkt för eventuella uphovsrättsbrott. Syftet med att visa de här bilderna är inte att sprida dem utan att inspirera till inköp av originalet!

Andra bloggar om: , , , ,

Jag (hjärta) Disgen

Ni vet det där man brukar säga om att man inte uppskattar det man har förrän det är borta. Det är faktiskt helst sant. Då jag för några dagar sedan i en häftig datorstädiver (svenskan är fantastisk!) lyckats avinstallera Disgen från min dator utan att veta exakt var jag lagt installationsskivan fick jag all anledning att tänka över mitt och Disgens förhållande. Det är nämligen så att jag faktiskt på sistone gått och funderat på att inleda ett förhållande med något annat program. Jag hade inte bestämt mig för vilket men jag var på jakt efter något ”flashigare” och modernare. Disgen och jag hade hängt ihop i ett par år och nyhetens behag var sedan länge över. Jag hade börjat tröttna på att man inte kan redigera källornas trädstruktur i efterhand, den där krångliga (och ganska fula) kartfunktionen och att html-mallarna var så förbannat grälla. En del av de andra programmen verkade ju så himla kul. Visst de erbjöd kanske inte så mycket nytt men de var ju någonting annat åtminstone.

Att ett par års forskning skulle ha gått förlorad var inte något jag var överdrivet orolig för. Dels hade jag en par veckor gammal GEDCOM-export på datorn tillsammans med en bara några dagar gammal HTML-dito men alla vet att varje modernt släktforskarprogram sparar en väldig massa saker som går förlorade vid konvertering till GEDCOM. Tack och lov hade jag även en regelrätt back-up från i januari sparad på datorn. Det skulle alltså gå att läsa in allt igen om jag bara kunde hitta den där förbannade installationsskivan. För det ville jag väl? Eller? Helt plötsligt framstod Disgens goda sidor i ett helt nytt ljus. Ett antal tankar hann rusa genom skallen: ”Åh herregud! Alla källkopplingar direkt till Genline!”, ”Direktsökningen i Disbyt!”, ”De tusen och en olika utskriftsmöjligheterna” ”Kom tillbaka Disgen! Allt är förlåtet.”

Mycket riktigt. Skivan hade jag förstås kvar och tio minuter senare hade jag installerat både den och uppdateringen till Disgen 8.1b. Jag läste in den back-up jag gjorde i januari och drog en djup suck av lättnad när alla anorna lydigt rättade in sig i släktträdet. Förlåt Disgen. Jag ska inte tvivla igen.

Är Disgen bättre än andra populära program som Holger och Min Släkt? Jag har faktiskt ingen aning. Jag har aldrig använt dem. Kanske är gräset grönare på andra sidan. Hur det än ligger till med den saken har jag insett att jag är nöjd med mitt eget gräs. Det är precis som jag vill ha det!

Andra bloggar om: , ,

Med tanke på att allt fler företag inriktade på genetiska släktskapstester, ibland uttryckligen med släktforskaren i fokus, dyker upp på marknaden (främst i USA) kan det finnas anledning att reda ut begreppen. Eftersom det är relevant för ämnet kan jag nämna att jag har en civilingenjörsexamen i bioteknik och att jag tidigare jobbat i tre år med genetisk grundforskning. Det innebär inte att jag kan allt inom området men jag kan mer än den genomsnittlige lekmannen och hoppas kunna hjälpa till att kasta ljus över mycket av det som kan verka krångligt. Om du har frågor som rör genetik och släktforskning, tveka inte att höra av dig genom att lämna en kommentar, så att andra kan ta del av diskussionen, eller genom att maila mig. Adressen får du genom att klicka på mitt namn högst upp intill varje inlägg.

Detta första inlägg kommer att handla allmänt om människans arvsmassa med tyngdpunkten på mtDNA (utläses mitokondrie-DNA). mtDNA hör nämligen, tillsammans med Y-kromosomens DNA, till den del av genomet – den samlade arvsmassan – som alla företag testar. Y-kromosomens DNA kommer jag att behandla i nästa del i serien som kommer att avslutas med en genomgång av det s.k. autosomala DNAt och en titt på vilka tester som finns på marknaden. Fortsätt läsa »

Vad är en hembygd?

Varje midsommar beger jag mig till Sjugare by i Leksand för majstångsresning. När jag tittar ut över festplatsen kan jag nästan se för mitt inre hur min numera 26-årige bror tultar runt i gräset och hur farfar spelar dragspel. Jag minns hur farmor brukade sitta bredvid mig på bänken och hur stolt jag var över våra, nästan likadana, leksandsdräkter. Farmor och farfar är numera borta, liksom större delen av den orkester som spelade när jag var liten. Tack och lov finns det nya spelmän och traditionerna fortsätter. Kvar finns även leksandsdräkten som jag stolt bär denna enda gång på året. Vid få tillfällen och på få platser är känslan av hembygd så påtaglig. Fortsätt läsa »

Nu tyckte kanske en och annan att jag var lite elak när jag skrev Nybörjartips #1 och inte ens lyckades komma så långt som till vilka källor man ska använda. Det kan tyckas självklart att man ska konsultera ”levande källor” innan man börjar och att man måste veta en del om den person man utgår ifrån. Och, visst, det är självklart. Samtidigt tycker jag att det är ett steg man har en tendens att ta lite lätt på och att det förtjänade en egen rubrik. Där har ni förklaringen till det!

Innan jag går vidare till hur det går till på arkivet vill jag vända mig till den som läser det här och ställer sig frågan ”Men kan man inte släktforska på Internet nuförtiden?” Det korta svaret på den frågan är ett ”nja”. Själv forskar jag faktiskt mest hemma vid datorn med Genline, något som oftast går alldeles utmärkt. Jag tycker Genline är en fantastisk tjänst och för den som dragits så pass långt ner i släktforskarträsket att nyfikenheten vuxit till en ganska omfattande hobby rekommenderar jag ett årsabonnemang. Det kostar en hel del men priset är överkomligt och väl värt pengarna för den som använder tjänsten ofta. Även SVAR (Svensk Arkivinformation) som är en enhet inom Riksarkivet har en hel del digitala tjänster som jag inte är fullt lika imponerad av hittills, men utbudet fylls på i stadig takt. Just nu är det för övrigt fritt fram att forska i generalmönsterrullorna gratis eftersom SVAR firar ”tio miljoner inskannade bilder”. Erbjudandet gäller fram till och med juli. Jag kommer att få anledning att återkomma till de digitala släktforskartjänster som finns och även ta upp den ”konfliktsituation” som råder mellan Genline och SVAR. Men nog om det. Det jag egentligen vill säga är att de digitala resurser som finns visserligen är mycket bra men att ingen släktforskare i nuläget kan göra sig helt oberoende av fysiska arkivinstitutioner som landsarkiven och Riksarkivet. Det gäller särskilt den som precis ska börja släktforska och är på jakt efter personer och händelser som ligger relativt nära oss i tiden (Genline har bara heltäckande material fram till ca 1870-80) och den som hållit på ett tag och vill gå över till källor som ligger utanför dem som omfattas av kyrkoarkiven. Fortsätt läsa »

Okej, det räckte alltså med att göra lite reklam för sig själv på Anbytarforum för att antalet besökare skulle öka med några hundra procent. Jag är mycket glatt överraskad över detta och inspirerad att fortsätta blogga. Eftersom bloggandet är relativt nytt och bloggande om just släktforskning är ännu nyare tänkte jag göra en lite inventering av vilka bloggar som finns och redovisa resultatet här på sidan i ett kommande inlägg. Till detta behöver jag förstås andras hjälp. Om du vill tipsa om något eller har en egen blogg, fyll i rutan nedan och tryck på ”Submit form”. Jag vill gärna länka till andra sidor och hoppas att vi kan hjälpa varandra att göra släktforskningen mer synlig i ”blogosfären”, så länka gärna till mig så länkar jag till dig.

Jag önskar alla en fantastisk midsommar! Glöm inte att fylla i formuläret nu. :)

_________________________________________________

Uppdatering: Okej, WordPress gillar visst inte att man lägger in formulär… Ni får helt enkelt lämna vanliga kommentarer istället!

Andra bloggar om:

Kort inlägg: Jag ville bara passa på att återigen påminna om att Sveriges Dödbok 4 kommit ut. Jag nämde detta i mitt senaste inlägg men det blev bara kort och parentetiskt. Speciellt mycket mer ingående blir det knappast här men jag tyckte att denna nyhet behövde ett extra omnämnande. Dessvärre lär det ta ett tag innan skivan når biblioteken men jag gissar att alla forskarsalar och släktforskarföreningar kommer att kasta sig över den. Det ska nog mycket till innan jag faktiskt köper skivan själv. Vad är det då som finns på skivan? Enligt nättidningen Rötter är följande nytt:

Jämfört med den tidigare versionen är version 4 kompletterad med de över 350.000 avlidna under 1950- och 60-talen som saknade namn, adresser och födelseförsamling. Dessutom är de resterande 85.000 avlidna under åren 1947-49 inmatade. Den förra versionen var bara färdig till 60 procent för den tiden. Och därutöver finns alla de 275.000 som avlidit åren 2004-2006 med.”

Så var det med det! En annan sak jag ville nämna är att den som vill gärna får ladda ner min antavlemall (proband + sex generationer bakåt). Den finns både som Powerpoint-fil för redigering på egen dator och som .pdf för utskrift i A3-format. Det går självklart att på egen hand krympa båda dessa till A4 men då blir det väldigt smått. Här hittar du filerna. Fortsätt läsa »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.