"Är det inte bara pensionärer som släktforskar?"

I mitt första inlägg nämnde jag att jag inledningvis skulle ägna mig åt att avliva myter. Vad kan då kännas mer rätt än att börja med den största av dem alla? Det där med åldern…Många myter bygger på en föreställning som inte nödvändigtvis är helt igenom felaktig utan bara övergeneraliserad. Till den kategorin hör myten om den åldersstigna släktforskaren. Jag skulle ljuga om jag påstod annat än att om man jämförde gruppen släktforskare med gruppen vuxna svenskar i allmänhet skulle finna att den förras genomsnittsålder var märkbart högre. Det lustiga är att jag, när jag själv började släktforska vid 23 år ålder, var ganska omedveten om detta faktum. När jag gick min nybörjarkurs i släktforskning hade jag ingen aning om att jag skulle vara markant yngre än de andra i gruppen. Nästan alla var över 55-60 år med undantag för jag själv och ett par personer i 35- till 40-årsåldern.

Så varför påstår jag då att detta är en myt? För det första så finns det många personer i åldrarna 15-45 som släktforskar. Det faktum att de är relativt få förhindrar inte att de sammantaget är många till antalet. En annan sak jag vill framhäva är att det inte finns något i själva släktforskningen som specifikt tilltalar äldre personer. Jag kan tänka mig att många börjar när deras egna föräldrar går bort då eller att man under den sista fjärdedelen av sitt liv kanske har en större längtan efter sina egna rötter. Men, själva tjusningen med forskningen borde tilltala alla som är nyfikna på sin historia, oavsett hur gamla de är.

Det finns dessutom en hel del fördelar med att börja”i tid”. Ska man göra en rejäl, heltäckande släktutredning och titta i varanda källa som finns så talar vi om år av forskning. Det kanske avskräcker en del från att ens börja men själv känns det bra att veta att det finns så mycket kvar att forska på. Det är ungefär som en riktigt bra bok som man inte vill ska ta slut. En annan fördel med att börja i unga år är att ett par unga friska ögon är en definitiv bonus när det gäller att läsa gammal, grynig handskrift från 1700-talet.

Ytterligare en sak jag vill framhäva när det gäller det där med åldern är att väldigt många av de pensionärer som forskar faktiskt började när de var betydligt yngre. Jag vet många mer eller mindre seniora släktforskare som hållit på sedan 20-årsåldern, vilket i sig borde motbevisa myten om släktforskningen som pensionärshobby. Kanske kommer jag själv att bli en av dem i framtiden!

Jag anser därmed denna första myt för, om inte helt krossad, så åtminstone modifierad. Det finns inget som säger att man inte kan börja som ung, något som väldigt många människor gör. Avslutningsvis vill jag också påpeka att jag själv inte ser det som ett problem att många släktforskare är lite äldre. Det är spännande att umgås över åldersgränserna och många av de ”gamla rävarna” har massvis med erfarenheter och kunskap att dela med sig av. Släktforskning är en hobby som förenar – gammal som ung.

Andra bloggar om: släktforskning, pensionärer, hobby