Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Personligt’ Category

Ni vet det där man brukar säga om att man inte uppskattar det man har förrän det är borta. Det är faktiskt helst sant. Då jag för några dagar sedan i en häftig datorstädiver (svenskan är fantastisk!) lyckats avinstallera Disgen från min dator utan att veta exakt var jag lagt installationsskivan fick jag all anledning att tänka över mitt och Disgens förhållande. Det är nämligen så att jag faktiskt på sistone gått och funderat på att inleda ett förhållande med något annat program. Jag hade inte bestämt mig för vilket men jag var på jakt efter något ”flashigare” och modernare. Disgen och jag hade hängt ihop i ett par år och nyhetens behag var sedan länge över. Jag hade börjat tröttna på att man inte kan redigera källornas trädstruktur i efterhand, den där krångliga (och ganska fula) kartfunktionen och att html-mallarna var så förbannat grälla. En del av de andra programmen verkade ju så himla kul. Visst de erbjöd kanske inte så mycket nytt men de var ju någonting annat åtminstone.

Att ett par års forskning skulle ha gått förlorad var inte något jag var överdrivet orolig för. Dels hade jag en par veckor gammal GEDCOM-export på datorn tillsammans med en bara några dagar gammal HTML-dito men alla vet att varje modernt släktforskarprogram sparar en väldig massa saker som går förlorade vid konvertering till GEDCOM. Tack och lov hade jag även en regelrätt back-up från i januari sparad på datorn. Det skulle alltså gå att läsa in allt igen om jag bara kunde hitta den där förbannade installationsskivan. För det ville jag väl? Eller? Helt plötsligt framstod Disgens goda sidor i ett helt nytt ljus. Ett antal tankar hann rusa genom skallen: ”Åh herregud! Alla källkopplingar direkt till Genline!”, ”Direktsökningen i Disbyt!”, ”De tusen och en olika utskriftsmöjligheterna” ”Kom tillbaka Disgen! Allt är förlåtet.”

Mycket riktigt. Skivan hade jag förstås kvar och tio minuter senare hade jag installerat både den och uppdateringen till Disgen 8.1b. Jag läste in den back-up jag gjorde i januari och drog en djup suck av lättnad när alla anorna lydigt rättade in sig i släktträdet. Förlåt Disgen. Jag ska inte tvivla igen.

Är Disgen bättre än andra populära program som Holger och Min Släkt? Jag har faktiskt ingen aning. Jag har aldrig använt dem. Kanske är gräset grönare på andra sidan. Hur det än ligger till med den saken har jag insett att jag är nöjd med mitt eget gräs. Det är precis som jag vill ha det!

Andra bloggar om: , ,

Annonser

Read Full Post »

Vad är en hembygd?

Varje midsommar beger jag mig till Sjugare by i Leksand för majstångsresning. När jag tittar ut över festplatsen kan jag nästan se för mitt inre hur min numera 26-årige bror tultar runt i gräset och hur farfar spelar dragspel. Jag minns hur farmor brukade sitta bredvid mig på bänken och hur stolt jag var över våra, nästan likadana, leksandsdräkter. Farmor och farfar är numera borta, liksom större delen av den orkester som spelade när jag var liten. Tack och lov finns det nya spelmän och traditionerna fortsätter. Kvar finns även leksandsdräkten som jag stolt bär denna enda gång på året. Vid få tillfällen och på få platser är känslan av hembygd så påtaglig. (mer…)

Read Full Post »

Nej, något vidare inlägg blir inte detta. Den senaste månaden har verkligheten trängt sig på i form av en hel del jobb men nu när sommaren är här kommer det att blir mer tid över för bloggandet. Bloggar om släktforskning är något som efterfrågas och själv tycker jag att det är roligt att kunna dela med mig av det som jag har fått uppleva genom släktforskningen. Den här bloggen har inte somnat in för gott utan tar sig bara en tupplur.

Anledningen till att jag skriver det här inlägget är för att meddela att bloggen alltså flyttats till WordPress från Blogger. Inget ont om Blogger men jag gillar funktionen i WordPress som gör att man kan lägga till sidor om sådant som inte strikt passar i bloggformat (se exempelvis flikarna ovan). Den gamla sajten kommer att finnas kvar ett tag med hänvisningar hit.

Under helgen kommer bloggandet att återupptas och jag har många ämnen planerade inför sommaren och hösten, bl a följande:

  • Ingen vill väl vara ”menlös”? – om gamla ord och namn
  • Tankar om källkritik
  • Brännvinsbord à la 1860 – en gammal kokbok berättar
  • Nybörjartips #1: Hur börjar man och var?
  • Nybörjartips #2: De viktigaste källorna
  • Moderspassion – en gåtfull sjukdom
  • Släktforskarnas hus – ett återbesök
  • Släpp släkten lös – på Internet!
  • Genetik och genealogi – en snabb genomgång
  • Tankar om tal – om släktforskning, siffror och sannolikheter
  • Bokrecension: Svenska knektar
  • Bokrecension: En gång i Sverige

Vi ses igen till helgen!

Read Full Post »

Det här får bli mitt sista inlägg om släktforskningens myter. I och med detta känner jag nämligen att jag täckt in de tre stora. Säkert finns det betydligt fler. Från och med nästa gång kommer jag att börja titta mer på metodologi och försöka göra en rejäl inventering av de dataprogram och hemsidor som finns. Någon direkt ordning kommer däremot inte att finnas hädanefter. Jag skriver om det jag känner för, som det kommer. Om man är ute efter något speciellt inlägg längre fram är det bara att leta bland kategorierna i högerspalten. Ännu så länge finns det ett fullt hanterligt antal inlägg (milt uttryckt) men om jag fortsätter i det tempo jag har tänkt kommer det snart att se annorlunda ut. Det finns nämligen väldigt mycket att skriva om!Den tredje myten jag tänkte ta upp är den om att det varje släktforskare helst av allt vill är att bevisa sitt släktskap men någon historisk eller nu levande storhet. Vi lever i en tid då kändisskap är stort och viktigt. Att synas är att finnas. Om man nu inte själv är berömd är det kanske ett bra substitut att vara släkt med en kändis. Och det är ju självklart kul att kunna säga att man är släkt med en välkänd person! Likaså är det förstås jätteroligt att stöta på en känd ana eller, som i mitt fall, en ana som åtminstone vid upprepade tillfällen träffat kända historiska personer*.

Beroende på hur snävt vi definerar begreppet släktskap är säkert de flesta på något sätt släkt med en eller annan kändis. Om man tycker det är kul finns det naturligtvis inget fel i det. Det jag vänder mig emot är bilden av att själva kändisletandet skulle vara en av huvudanledningarna till att man släktforskar. Jag tror säkert att intresset för att släktforska för många har börjat med någon mer eller mindre välgrundad historia i släkten om att det skulle finnas ett koppling till en viss person. Det är klart att det väcker en nyfikenhet att ta reda på hur det verkligen ligger till och det kan vara en jättebra anledning att börja forska. (mer…)

Read Full Post »

Okej, jag erkänner. Den här frågan har jag aldrig hört någon ställa rakt ut. Man kan däremot ibland tycka att den känns underförstådd och jag har dessutom funderat kring den en del på egen hand. Släktforskning är ju något så pass osvenskt som en hobby som utgår från en själv. Ingen Jante här inte…För visst verkar man viktig på den prydligt handskrivna antavlan. Man ser rentav ut som något av skapelsen krona (eller rot, beroende på hur tavlan är ritad). Men det är klart, skulle man ta med samtliga anors nu levande ättlingar skulle man nästan behöva avsätta en hel vägg för att ens ha plats att skriva. (Man skulle å andra sidan även kunna ställa till med ett hejdundrande släktkalas – även om alla inbjudna naturligtvis inte skulle vara släkt med varandra.)

För egen del har det varit så att de första fyra-fem kartlagda generationerna verkligen känts som något av ett privat familjeprojekt. De består av människor som jag själv glatts åt att få lära känna, så långt det är möjligt, och som jag gärna berättar om för den närmaste familjen men knappast någon annan. Men när man kommer längre bakåt händer något. Det prydliga släktträdet blir gradvis till ett myller av människor som tillsammans täcker in stora delar av en bygd och dessutom ofta är släkt med varandra (vilket knappast gör antavlan snyggare). Släktens historia blir nästan synonym med bygdens historia. Bygdens historia är i sin tur en del av den nedtecknade, offentliga historien. Allt detta skapar en känsla av sammanhang i vad som annars är en tid av rotlöshet för många människor. Det påpekas ofta att hela världens befolkning är medlemmar av en och samma familj. Genom släktforskningen blir det tydligt. (mer…)

Read Full Post »

I mitt första inlägg nämnde jag att jag inledningvis skulle ägna mig åt att avliva myter. Vad kan då kännas mer rätt än att börja med den största av dem alla? Det där med åldern…Många myter bygger på en föreställning som inte nödvändigtvis är helt igenom felaktig utan bara övergeneraliserad. Till den kategorin hör myten om den åldersstigna släktforskaren. Jag skulle ljuga om jag påstod annat än att om man jämförde gruppen släktforskare med gruppen vuxna svenskar i allmänhet skulle finna att den förras genomsnittsålder var märkbart högre. Det lustiga är att jag, när jag själv började släktforska vid 23 år ålder, var ganska omedveten om detta faktum. När jag gick min nybörjarkurs i släktforskning hade jag ingen aning om att jag skulle vara markant yngre än de andra i gruppen. Nästan alla var över 55-60 år med undantag för jag själv och ett par personer i 35- till 40-årsåldern. (mer…)

Read Full Post »

Det talas sällan särskilt högt om släkt- och hembygdsforskningen i Sverige. Detta trots att det är en mycket populär hobby som engagerar väldigt många människor i alla åldrar (ja, faktiskt). Anledningarna till släktforskningens låga profil är flera. Till att börja med sker själva forskningen företrädesvis i skymundan på någon av Sveriges otaliga arkivinstitutioner eller, i ökande utsträckning, hemma vid datorn och är därmed inte särskilt synlig för dem som inte släktforskar eller känner någon som släktforskar. En annan anledning är säkert att forskningen inte anses ha särskilt stort allmänintresse, något som kanske gäller den renodlade släktforskningen i större utsträckning än den lite bredare hembygdsforskningen. Slutligen har släktforskningen som hobby en relativt hög töntfaktor. Det är helt enkelt inte speciellt ”coolt” att släktforska.Ett av mina mål med den här bloggen är att dra fram släkt- och hembygdsforskningen i ljuset, motbevisa de fördomar som finns och berätta om en otroligt spännande hobby som betyder oerhört mycket för mig och många andra. Släktforskning är kul, intressant och relevant! Jag ser gärna också att den här bloggen blir något av ett bollplank för diskussion och utbyte av idéer. Jag delar själv gärna med mig av den kunskap jag samlat på mig under åren och den nyfikne nybörjaren är välkommen med frågor. Jag kan säkerligen inte svara på allt men jag ska göra mitt bästa! (mer…)

Read Full Post »