Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Efter en fantastisk start på sommaren har vi nu haft några dagar med lite sämre väder. För de som tagit ut en tidig semester passar det utmärkt att ägna en del av tiden åt att ta itu med släktforskningen. Själv har jag alltid varit något av en periodare, vilket dessvärre hittills även märkts på den här bloggen som uppdaterats högst sporadiskt. Jag kan ägna flera timmar om dagen åt forskningen i ett par veckor för att sedan inte peta i det på en månad. Nu börjar dock inspirationen, för såväl släktforskningen som bloggandet, att återvända och jag tänkte därför försöka inspirera fler att släktforska med en mycket kort och konkret instruktion om hur och var man börjar. Om någon veteran på området passerar den här sidan och har fler tips att komma med tas det självklart tacksamt emot! Okej, då sätter vi igång! Läs mer »

Nej, något vidare inlägg blir inte detta. Den senaste månaden har verkligheten trängt sig på i form av en hel del jobb men nu när sommaren är här kommer det att blir mer tid över för bloggandet. Bloggar om släktforskning är något som efterfrågas och själv tycker jag att det är roligt att kunna dela med mig av det som jag har fått uppleva genom släktforskningen. Den här bloggen har inte somnat in för gott utan tar sig bara en tupplur.

Anledningen till att jag skriver det här inlägget är för att meddela att bloggen alltså flyttats till WordPress från Blogger. Inget ont om Blogger men jag gillar funktionen i WordPress som gör att man kan lägga till sidor om sådant som inte strikt passar i bloggformat (se exempelvis flikarna ovan). Den gamla sajten kommer att finnas kvar ett tag med hänvisningar hit.

Under helgen kommer bloggandet att återupptas och jag har många ämnen planerade inför sommaren och hösten, bl a följande:

  • Ingen vill väl vara ”menlös”? – om gamla ord och namn
  • Tankar om källkritik
  • Brännvinsbord à la 1860 – en gammal kokbok berättar
  • Nybörjartips #1: Hur börjar man och var?
  • Nybörjartips #2: De viktigaste källorna
  • Moderspassion – en gåtfull sjukdom
  • Släktforskarnas hus – ett återbesök
  • Släpp släkten lös – på Internet!
  • Genetik och genealogi – en snabb genomgång
  • Tankar om tal – om släktforskning, siffror och sannolikheter
  • Bokrecension: Svenska knektar
  • Bokrecension: En gång i Sverige

Vi ses igen till helgen!

Till den tappra skara läsare som tog mig på orden när jag lovade att snabbt återkomma med nästa inlägg, får jag be om ursäkt. En resa till New York (mycket trevlig!) och en jobbdeadline (mindre trevlig) kom emellan. I och med detta hoppas jag dock vara på banan igen! Nu till ämnet: Som nöjd ägare till såväl Släktforska, steg för steg som Släktforska vidare, båda av Per Clemensson och Kjell Andersson, har jag under en tid varit på jakt efter Hembygdsforska! Steg för steg (ja, utropstecknet sitter där det ska…) av samma författarpar. Detta har inte visat sig vara helt lätt då boken inte längre säljs i handeln och efterfrågan är stor på andrahandsmarknaden. Den finns på många bibliotek men är ofta utlånad. När jag så kom över ett lånat exemplar på biblioteket var min lycka gjord. Boken är i folieformat och har mer än 300 sidor vilket säger en hel del om innehållets omfattning och jag var såld redan innan jag slagit upp pärmarna. Läs mer »

Jag ville bara passa på att tipsa om en den ”sökmotor” för släktforskningsdata som finns på sidan Skånsk Släktforskning (ScanGen). Säkert känner många redan till den här funktionen men många gör det inte. Själv fick jag reda på att den existerade först för några veckor sedan via länktips på andra sidor.Sökmotorn, som du hittar här, söker bl a igenom hemsidor gjorda med Disgen (version 8.0 och senare) och Min Släkt. Den söker också igenom släktträden på Genvägar samt i Disbyt och Soldatregistrets databaser. Om någon annan lagt ut något på nätet som rör personen du söker hittar du sannolikt den personen här. Hur bra som helst! För dig som släktforskar i Skåne finns även väldigt mycket annat smått och gott på sidan. Läs mer »

Det finns ingen brist på dataprogram att välja mellan för den som vill hålla reda på släktforskningen. För att ett sådant förr eller senare behövs råder det inget tvivel om. Till en början går det bra att sköta allt manuellt men med tanke på att antalet anor fördubblas för varje generation blir det snabbt rörigt; särskilt om man vill hålla koll på anornas syskon eller andra släktingar som dyker upp i arkiven.När min forskning började anta otympliga proportioner, efter en veckolång vistelse vid Släktforskarnas Hus i Leksand för fem år sedan, gjorde jag till att börja med en snabbsökning på Internet av vilka resurser som fanns att ladda ner gratis. På så sätt hittade jag en gratisversion av GenoPro – ett ganska oinspirerande verktyg som dock tjänade mig väl under ett par år. Nuförtiden (utvecklingen sker snabbt på nätet…) finns andra, betydligt bättre alternativ för den som för första gången ska mata in sina uppgifter. Jag kommer att få anledning att återkomma till de här alternativen senare. Själv gick jag för snart två år sedan över till Disgen i samband med att jag gick med i DIS (Datorn i släktforskningen). Jag är, i det stora hela, väldigt nöjd med Disgen som tillsammans med programmen Holger och Min Släkt utgör de tre stora släktforskningsprogrammen i Sverige (rätta mig någon om jag har fel). Det finns dock ett område där jag tycker att traditionella program känns otillräckliga, nämligen i själva källhanteringen. Alltså bestämde jag mig för att ladda ner demo-versionen av programmet Kyrkbok. Läs mer »

Det här får bli mitt sista inlägg om släktforskningens myter. I och med detta känner jag nämligen att jag täckt in de tre stora. Säkert finns det betydligt fler. Från och med nästa gång kommer jag att börja titta mer på metodologi och försöka göra en rejäl inventering av de dataprogram och hemsidor som finns. Någon direkt ordning kommer däremot inte att finnas hädanefter. Jag skriver om det jag känner för, som det kommer. Om man är ute efter något speciellt inlägg längre fram är det bara att leta bland kategorierna i högerspalten. Ännu så länge finns det ett fullt hanterligt antal inlägg (milt uttryckt) men om jag fortsätter i det tempo jag har tänkt kommer det snart att se annorlunda ut. Det finns nämligen väldigt mycket att skriva om!Den tredje myten jag tänkte ta upp är den om att det varje släktforskare helst av allt vill är att bevisa sitt släktskap men någon historisk eller nu levande storhet. Vi lever i en tid då kändisskap är stort och viktigt. Att synas är att finnas. Om man nu inte själv är berömd är det kanske ett bra substitut att vara släkt med en kändis. Och det är ju självklart kul att kunna säga att man är släkt med en välkänd person! Likaså är det förstås jätteroligt att stöta på en känd ana eller, som i mitt fall, en ana som åtminstone vid upprepade tillfällen träffat kända historiska personer*.

Beroende på hur snävt vi definerar begreppet släktskap är säkert de flesta på något sätt släkt med en eller annan kändis. Om man tycker det är kul finns det naturligtvis inget fel i det. Det jag vänder mig emot är bilden av att själva kändisletandet skulle vara en av huvudanledningarna till att man släktforskar. Jag tror säkert att intresset för att släktforska för många har börjat med någon mer eller mindre välgrundad historia i släkten om att det skulle finnas ett koppling till en viss person. Det är klart att det väcker en nyfikenhet att ta reda på hur det verkligen ligger till och det kan vara en jättebra anledning att börja forska. Läs mer »

Okej, jag erkänner. Den här frågan har jag aldrig hört någon ställa rakt ut. Man kan däremot ibland tycka att den känns underförstådd och jag har dessutom funderat kring den en del på egen hand. Släktforskning är ju något så pass osvenskt som en hobby som utgår från en själv. Ingen Jante här inte…För visst verkar man viktig på den prydligt handskrivna antavlan. Man ser rentav ut som något av skapelsen krona (eller rot, beroende på hur tavlan är ritad). Men det är klart, skulle man ta med samtliga anors nu levande ättlingar skulle man nästan behöva avsätta en hel vägg för att ens ha plats att skriva. (Man skulle å andra sidan även kunna ställa till med ett hejdundrande släktkalas – även om alla inbjudna naturligtvis inte skulle vara släkt med varandra.)

För egen del har det varit så att de första fyra-fem kartlagda generationerna verkligen känts som något av ett privat familjeprojekt. De består av människor som jag själv glatts åt att få lära känna, så långt det är möjligt, och som jag gärna berättar om för den närmaste familjen men knappast någon annan. Men när man kommer längre bakåt händer något. Det prydliga släktträdet blir gradvis till ett myller av människor som tillsammans täcker in stora delar av en bygd och dessutom ofta är släkt med varandra (vilket knappast gör antavlan snyggare). Släktens historia blir nästan synonym med bygdens historia. Bygdens historia är i sin tur en del av den nedtecknade, offentliga historien. Allt detta skapar en känsla av sammanhang i vad som annars är en tid av rotlöshet för många människor. Det påpekas ofta att hela världens befolkning är medlemmar av en och samma familj. Genom släktforskningen blir det tydligt. Läs mer »