Min släktforskning

Släktforskning är ett av mina allra största intressen och något jag sysslat med till och från i ungefär sex år. Jag kände att jag gärna ville sprida mitt intresse och drog därför i mars 2007 igång den här bloggen som handlar specifikt om släktforskning. Den här bloggen låg ursprungligen på Blogger men flyttades i juni 2007 till WordPress.

Min egen forskning är naturligtvis av begränsat intresse för de flesta (även om jag säkert delar kända anor med tusentals personer!) och därför handlar inläggen på bloggen inte om min egen eller andras forskning utan om saker som förhoppningsvis är av intresse för de flesta forskare och andra nyfikna. För den som ändå är intresserad ser min egen släkthistoria ut som följer: Jag är en typisk ”1900-talsbastard”, som jag skämtsamt brukar kalla det, med anor från hela landet. Jag är själv, precis som mamma och mormor, född i Upplands Väsby norr om Stockholm; ett faktum som för mormors del innebar att hon vid sin bortgång 2005 var kommunens äldsta infödda invånare. Det bodde ju inte så många på orten när hon föddes där 1910. Hennes egna föräldrar var inflyttade från Enköpingstrakten och den grenen är att beteckna (baserat på det jag vet hittills) som 100% uppländsk.

Min morfar föddes i Värmland av föräldrar härstammande från Bo församling i Örebro län. Farmor föddes i Östersund av en mamma med djupa rötter i Leksand i Dalarna och en pappa som var född i Mariestad av föräldrar som även de härstammade från det som då hette Skaraborgs län. Farfar föddes i Falköping av en mamma från Trollhättan, vars egen mamma var bördig från Östergötland men vars pappa än så länge är okänd, och en pappa född i nuvarande Vårgårda kommun i dåvarande Älvsborgs län med anor från bland annat Bohuslän och Östergötland. Farmor och farfar träffades i Stockholm på 40-talet och min pappa föddes i Solna.

Man skulle alltså kunna säga att jag är 25% upplänning, 25% närking, 22% västgöte, 12,5% dalkulla, 9,5% östgöte och 6% bohuslänning. Det blir naturligtvis en ganska artificiell indelning då några strikter gränser i vare sig etnisk eller genetisk bemärkelse knappast finns ens på nations- eller kontinental nivå men jag har nog en förkärlek för siffror och statistik, ingenjör som jag är!

Jag har ganska många färdiga generationer på pappas sida och allra mest har jag forskat på min farmors mamma som föddes i leksandsbyn Norr Lindberg 1872. Hon hette Anna, som gift tog hon efternamnet Sjöbom, och var en av Pers Anders Hansson och Margareta Larsdotters sex döttrar. För henne har jag en nästan komplett antavla fem-sex generationer bakåt som är relativt heltäckande tillbaka till 1600-talet. Annas äldsta kända ana är Olof Jönsson som föddes i Hälsingland i slutet av 1400-talet. Att jag känner till detta beror uteslutande med Annas släktskap på mödernet med Olof Jönssons mer namnkunnige son – Engelbertus Olai Helsingus som var kyrkoherde i Leksand under 1500-talets sista decennier och därtill en av de rikaste männen i Dalarna.

Det fanns många skäl till varför jag valde att börja med leksandsgrenen. Dels finns det många bra källor för forskning i Dalarna med kyrkböcker som ofta går långt tillbaka och dels har jag många känslomässiga band till Leksand. Min farmor var, trots att hon var född i Östersund och levt hela sitt vuxna liv i Stockholm, mycket stolt över sina dalarötter och flyttade till Leksand på heltid i början av 80-talet då jag var fyra-fem år. Innan dess hade hon och farfar stugan som sommarställe ett antal år. Vi firade varje midsommar i Leksand och den leksandsdräkt som farmor sydde till mig, och kompletterade med arvegods, är bland det mest dyrbara jag har. För mig är Siljansbygden i allra högsta grad en ”känslomässig hembygd” trots att båda jag och mina föräldrar är födda i Stockholmsområdet.

Jag hoppas att du kommer att hitta något av intresse på den här bloggen och tar gärna emot tips och kommentarer!