Släktsagan

Det är lite som C.S.I. med skillnaden att personerna i fråga har varit döda i minst hundra år. * Man lär sig uppskatta penicillin, kylskåp och att maten numera går att handla på ICA. * Man får ett större intresse för historia. Vilket fältslag blir inte mer intressant när man får reda på namnen på dem som faktiskt var med? * Det är allmänbildande. Att slänga sig med begrepp som rotar, kyrkotagning och tionde imponerar på vilken fest som helst. * Man lär sig uppskatta släktingar som inte vore lika kul om de fortfarande levde. Helt plötsligt är det hur kul som helst att vara släkt med en straffånge eller ett psykfall! * Det är ett intresse för livet. Själv är jag ett spädbarn i släktforskarsammanhang. Det finns dock en poäng med att börja i tid! * Skaderisken är obefintlig. Det enda jag kan komma på är att man möjligtvis skulle kunna få en mikrokortsläsare över sig på landsarkivet.