Nu tyckte kanske en och annan att jag var lite elak när jag skrev Nybörjartips #1 och inte ens lyckades komma så långt som till vilka källor man ska använda. Det kan tyckas självklart att man ska konsultera ”levande källor” innan man börjar och att man måste veta en del om den person man utgår ifrån. Och, visst, det är självklart. Samtidigt tycker jag att det är ett steg man har en tendens att ta lite lätt på och att det förtjänade en egen rubrik. Där har ni förklaringen till det!
Innan jag går vidare till hur det går till på arkivet vill jag vända mig till den som läser det här och ställer sig frågan ”Men kan man inte släktforska på Internet nuförtiden?” Det korta svaret på den frågan är ett ”nja”. Själv forskar jag faktiskt mest hemma vid datorn med Genline, något som oftast går alldeles utmärkt. Jag tycker Genline är en fantastisk tjänst och för den som dragits så pass långt ner i släktforskarträsket att nyfikenheten vuxit till en ganska omfattande hobby rekommenderar jag ett årsabonnemang. Det kostar en hel del men priset är överkomligt och väl värt pengarna för den som använder tjänsten ofta. Även SVAR (Svensk Arkivinformation) som är en enhet inom Riksarkivet har en hel del digitala tjänster som jag inte är fullt lika imponerad av hittills, men utbudet fylls på i stadig takt. Just nu är det för övrigt fritt fram att forska i generalmönsterrullorna gratis eftersom SVAR firar ”tio miljoner inskannade bilder”. Erbjudandet gäller fram till och med juli. Jag kommer att få anledning att återkomma till de digitala släktforskartjänster som finns och även ta upp den ”konfliktsituation” som råder mellan Genline och SVAR. Men nog om det. Det jag egentligen vill säga är att de digitala resurser som finns visserligen är mycket bra men att ingen släktforskare i nuläget kan göra sig helt oberoende av fysiska arkivinstitutioner som landsarkiven och Riksarkivet. Det gäller särskilt den som precis ska börja släktforska och är på jakt efter personer och händelser som ligger relativt nära oss i tiden (Genline har bara heltäckande material fram till ca 1870-80) och den som hållit på ett tag och vill gå över till källor som ligger utanför dem som omfattas av kyrkoarkiven.
Vad är då det första man gör innan man beger sig till landsarkivet? Tar reda på att det man söker faktiskt finns på just det arkivet. Församlingar kan har bytt län under åren så se till att du känner till vilket län församlingen faktiskt hör till idag. Ta sedan reda på vilka län som finns representerade på repektive landsarkiv. Den informationen hittar du här. Till en början använder sig så gott som alla av den mikrofilmade kyrkobokföringen*, som får anses utgöra stommen inom släktforskningen, och kopior av alla dessa mikrofiche finns även i forskarsalen på Riksarkivet i Arninge (som ligger i Täby kommun), i SVARs forskarsal i ångermanländska Ramsele samt på Släktforskarnas Hus i Leksand. Om någon av dessa platser ligger närmare dig än ”ditt” landsarkiv kan det vara vettigare att bege sig dit istället. Notera att det kostar pengar att forska i Släktforskarnas Hus, men priset är lågt.
Oavsett till vilken av dessa platser du beger dig går själva forskningen till på samma sätt. Innan du sätter igång registerar du dig i receptionen och tar en bricka med ett nummer på. Numret anger vilken mikrokortläsare du ska sitta vid och brickan använder du sedan för att markera platsen för den volym du tar ur samlingen med mikrokort. Det här är de med rätta petiga med på arkiven. Tänk dig själv hur hopplöst det är att hitta ett kuvert med mikrokort som satts tillbaka på fel ställe. För att veta vilken volym du ska börja med tittar du i någon av de pärmar som finns över alla församlingars kyrkoarkivbestånd. Den naturliga startpunkten är födelseboken som har beteckningen ‘C’. I ovan nämnda pärm kan du se vilken födelsebok som täcker perioden du söker. Plocka sedan ur det kuvertet ur lådan för din församling och stoppa ner din bricka för att markera rätt plats. Nu är det dags att ta sig an mikrokortläsaren! Hittills har jag knappast tagit upp något som inte går att hitta i vilken nybörjarhandledning som helst. Faktum är att allt jag tagit upp förmodligen står bättre beskrivet på andra ställen. Däremot brukar det inte vara helt lätt att komma över en beskrivning av hur man använder en mikrokortläsare. Det handlar knappast om kärnfysik och jag tror inte att någon behöver mer än en minut för att lära sig hur man gör men man vill kanske inte behöva fråga arkivpersonalen eller bordsgrannen om hjälp i onödan. Alltså, så här gör man: 1) Slå på strömbrytaren, 2) Dra ut delen bestående av dubbla glasskivor som sitter under själva skärmen, 3) Lyft upp den översta glasskivan genom att lyfta den lilla plastbiten på sidan, 4) Lägg in mikrokortet med ”rätt” sida upp och den färgade randen närmast dig, 5) Släpp försiktigt ner den övre glasskivan och för in hela paketet under skärmen så att du ser texten på skärmen och 6) justera eventuellt förstoringen med hjälp av en ratt på sidan av skärmen. Svårare än så var det inte! Busenkelt.
Om du letar dig fram till rätt år och datum hittar du förhoppningsvis personen du söker tillsammans med föräldrar, faddrar och bostadsort. Skriv ner allt du hittar, notera källan och ge dig sedan på husförhörslängderna (volym AI) eller församlingslängderna (volym AII) beroende på vilken som finns för tiden du studerar. Här står familjerna hushållsvis efter bostadsort och det kan vara knepigt att hitta rätt. Ibland finns det ett register vilket man alltid är väldigt tacksam för men ibland måste man faktiskt sitta och bläddra igenom hela volymen. Ibland har prästen inte ens skrivit bostadsort i födelseboken vilket gör att man inte har någon hjälp av ett register och då måste man ändå gå igenom alla sidor. Ingen har påstått att det går snabbt att släktforska men när man väl hittar rätt är det väl värt besväret. Det ger en sådan otrolig kick!
Hellre än att gå in närmare på hur man flyttar sig mellan källorna hänvisar jag härmed läsaren till en artikel på Proveniens iFokus (som kommer att beskrivas närmare i ett kommande inlägg) skrivet av AndersE. Beskrivningen är väldigt uttömmande och tar på ett naturligt sätt vid där jag nu sätter punkt. Ha det bra och lycka till med släktforskningen!
*En sista liten notis är att i princip allt som finns på mikrofilm även kan lånas via SVAR, något som även biblioteken kan hjälpa till med. Som 70-talist kan jag inte tycka annat än att den här proceduren verkar extremt tidsödande men har man mer än 50 mil till arkivet kan det vara värt det.
Andra bloggar om: släktforskning, arkiv, Genline, SVAR
