Efter en fantastisk start på sommaren har vi nu haft några dagar med lite sämre väder. För de som tagit ut en tidig semester passar det utmärkt att ägna en del av tiden åt att ta itu med släktforskningen. Själv har jag alltid varit något av en periodare, vilket dessvärre hittills även märkts på den här bloggen som uppdaterats högst sporadiskt. Jag kan ägna flera timmar om dagen åt forskningen i ett par veckor för att sedan inte peta i det på en månad. Nu börjar dock inspirationen, för såväl släktforskningen som bloggandet, att återvända och jag tänkte därför försöka inspirera fler att släktforska med en mycket kort och konkret instruktion om hur och var man börjar. Om någon veteran på området passerar den här sidan och har fler tips att komma med tas det självklart tacksamt emot! Okej, då sätter vi igång!
Det första man behöver är naturligtvis en person att börja med. Den naturliga ingången för de flesta är att börja med en släkting född någon gång mellan 1880 och 1910-20. Anledningen till detta är att de traditionella källor för släktforskning som finns på till exempel landsarkiven i form av kyrkobokföring inte sträcker sig längre fram i tiden än till cirka 1920. Om sin ”startperson” behöver man veta namn, födelsedatum (eller åtminstone år) och födelseförsamling. Om man inte känner till exakt församling kan det räcka bra med själva orten till att börja med genom att man därmed i de flesta fall begränsat sig till ett par-tre församlingar. Det här gäller förstås inte exempelvis Stockholm som kan vara ett rent h**vete om man inte har närmare beskrivning av exakt var personen i fråga bodde. Nu finns visserligen många trevliga CD-skivor med olika sökfunktioner för forskning i Stockholm men situationen är inte alltid helt enkel. Enklast är det förstås om man har namnet på rätt församling från början, vilket inte behöver vara så svårt att lista ut.
Hur får man då reda på de här detaljerna? De flesta av de som föddes före exempelvis 1920 lever inte idag. Om du har en riktigt gammal släkting med minnet i behåll bör du genast uppvakta honom eller henne med en blomma och lite fikabröd och låta vederbörande berätta så mycket som möjligt om sin egen bakgrund. De har ju dessutom ofta kunskaper om sina egna föräldrar och kan ge en många ledtrådar om andra släktingar. Dessutom kan de berätta personliga saker om människor som inte längre finns i livet och ge ovärderliga inblickar i hur livet var när de var små. Det är roligt att lyssna på det gamla människor har att säga och ofta tycker de själva om att berätta. När minnet börjar svika äldre människor är det ju oftast barndomen och de tidiga minnena som de minns bäst. Min älskade mormor, född 1910, som dog för nästan exakt två år sedan berättade gärna om sina föräldrar och hade mycket god koll på deras respektive födelsedatum. Det gjorde jobbet lättare för mig. Om man inte har en riktigt gammal släkting att fråga får man gå på nästa generation. De kan mycket väl veta en hel del biografisk information om föräldrar, mostrar och farbröder. Födelseinformation är generellt sett något som folk har koll på. Alla som har vuxit upp med sina biologiska föräldrar bör rimligtvis känna till när dessa föddes och många känner till exakta födelsedatum datum även för sina far- och morföräldrar. Att man känner till tidigare generationers födelseförsamling är dock inte lika självklart.
Ett enkelt sätt att lösa det där med hemförsamlingen är att söka i Sveriges Dödbok 1947-2003 (senaste upplagan*). Den kan även vara räddningen om du inte känner till när personen du söker är född. Det räcker med att veta vad de hette och ungefär när och var de dog. Det bör nämnas att det finns människor som saknas på den här skivan och vissa uppgifter som födelseförsamling står inte alltid angivna, något som drabbade mig när jag försökte ta reda på var min farfars far föddes. Men på det stora hela är den biografiska information som finns i Sveriges Dödbok oftast väldigt bra. Du kan se när och var personen föddes och dog (inklusive exakt adress i det sistnämnda fallet) och senaste civilståndsändring. Det är viktigt att du försäkrar dig om att du har hittat rätt person. Försök ta reda på mer information om du är tveksam. Fördelen med Sveriges Dödbok är att du oftast hittar ett exemplar på närmaste bibliotek. Det är inte nödvändligt att åka till landsarkivet. Den går också att köpa hem men är dessvärre försedd med ett ganska högt pris. Andra bra resurser för 1900-talsforskning, är CD-skivorna Sveriges befolkning 1970 och Sveriges befolkning 1980.
Du kan komma en bra bit på väg genom att uppsöka närmaste bibliotek. Många av dem har bra resurser för släktforskare och en del har till och med särskilda släktforskardatorer med tillgång till internetresurser som Genline och SVAR och olika CD-skivor installerade. Kolla upp vilka resurser som finns på ditt bibliotek och uppmuntra dem att köpa in material för släktforskning om de inte redan har ett bra urval.
När du väl tagit reda på allt du behöver om din startperson är det dags att bege sig till närmaste arkivinstitution men det kommer jag att prata mer om i nästa steg!
*I dagarna har en ännu nyare version av Sveriges Dödbok kommit ut som täcker tiden 1947-2006. Med på skivan finns även många av dem som saknats eller fått en ofullständig rapportering i tidigare upplagor. Läs mer om skivan här.
Andra bloggar om: släktforskning, Sveriges Dödbok, databaser
